Golfnyheter, Tourerna
Rory McIlroy vinner historisk vinst i Masters
Du har väl inte missat att det varit Masters i helgen. Fyra dagar fullpackade med golf på högsta nivå, där man kunde se de två första dagarna på TV6 och avslutande två på Viaplay.
Efter röken hade lagt sig efter bataljen stod Nordirländaren Rory McIlroy som segrare. Detta var en speciell seger för honom då han aldrig tidigare har vunnit The Masters och därmed inte har någon grön fin kavaj att visa upp.
Det som gör det hela så mycket mer speciellt för honom är att han behövde vinna en Masters för att kunna få till sin så kallade “Career Grand Slam”, vilket är att ha vunnit alla de fyra majorstävlingarna under sin karriär. De fyra tävlingarna är förutom The Masters även PGA Championship, US Open och The Open (British Open).
De andra tre hade han sedan ganska lång tid tillbaka, ungefär 10 år. Men just Masters har gäckat honom i alla dessa år och det har såklart varit hans stora dröm att ta hem den här segern. Det är nämligen bara fem spelare innan honom som har klarat av den här bravaden.
Spelare som tidigare har lyckats vinna alla majors under karriären är Jack Nicklaus, Tiger Woods, Ben Hogan, Gary Player och Gene Sarazen. Nu är även Rory McIlroy med på den fina listan, vilket han säkerligen är överlycklig för, med tanke på att han nu går till historien som en av få som klarat något som är så pass svårt.
Rory McIlroys ojämna resa genom turneringen
Hans resa genom turneringen var dock inte på något sätt rak, eller enkel. Hans spel var bra överlag men det dök upp ett antal problem på vägen. Första rundan började han finfint men avslutade med två elaka dubbelbogeys på 15:e och 17:e hålen.
Nästa runda kom han tillbaka och spelade fint hela dagen, vilket gjorde att han åter höll sig nära toppen. Tredje rundan likaså. Riktigt bra spel med flera eagles och birdies gjorde att han var uppe i ledningen inför sista rundan.
Den sista rundan började sedan tvärtemot hur man vill att en sista runda ska börja. Med en dubbelbogey. Sedan spelade han bra igen och tog ensam ledning, men nerverna ligger såklart där under ytan och påverkar.
På 11:e hålet blev det en bogey och på 13:e en dubbelbogey. Detta samtidigt som jagande Justin Rose fixade en birdie, så de kom upp i delad ledning.
På 15:e darrade McIlroy igen och gjorde en bogey och detsamma gällde för Rose, så nu var de bägge plötsligt på -10 tillsammans med vår egen Ludvig Åberg som också hade spelat riktigt bra och länge hade legat och nosat där bakom.
Det var alltså både upp och ner för Rory och han hade tappat en ganska stabil ledning. MEN, återigen visade han sin styrka och tog hem ett par riktigt fina birdies. Speciellt fint var det på 17:e hålet där han slog ett oerhört fint slag med skruv, för att lägga upp bollen nära hålet, trots ett svårt utgångsläge.
Spänningen på sista hålet
Så nu var han återigen i ensam ledning med ett slag ner till Justin Rose. Och allt skulle avgöras på sista hålet. Rose lyckades få en birdie på 18:e med en riktigt grym lång putt, så han hade verkligen gjort allt han kunde. Nu var det upp till McIlroy. Han behövde par på hålet för att ta hem vinsten.
Vad hände då? Han spelade bra fram till sista putten, som var nära nog för att kunna sänka i de flesta fall, men inte nära nog för att det skulle vara en säker putt. Återigen kom en dipp och han missade. Vilket ledde till att han och Rose nu stod inför ett särspel som skulle avgöra vem av dem som skulle ta hem Masters 2025.
Där och då var han säkert extremt nervös. Bägge två var säkerligen nervösa men det var ju för McIlroy som det verkligen betydde något extra att få vinna. Att få ta den där efterlängtade segern på Augusta National och förutom den gröna kavajen och ca 4 miljoner dollar i prispengar då även få sin Career Grand Slam till slut.
Och han lyckades! Han fick till en birdie på första hålet de spelade och Rose fick endast ett par. Han var därmed vinnare till slut, efter alla dessa års jagande. Man kunde se hur mycket det betydde för honom och den lättnad som han kände. Det var mycket känslor och mycket kul att se på.
Ludvig Åberg och andra intressanta namn
För McIlroy blev drömmen besannad till slut alltså, men hur gick det då för andra spelare som var med och som var tippade att lyckas bra? Den första vi måste nämna är Ludvig Åberg. Han spelade väldigt bra rakt igenom hela turneringen och sista dagen var han där och nosade som sagt. Han var trea helt själv efter McIlroy och Rose.
När de två andra råkade få till en bogey och dubbelbogey så var han plötsligt sedan i delad ledning. Alla hade -10 och det var en helt annan match där ett tag. Tyvärr gick det lite olika för Justin Rose och för Ludvig Åberg.
Åbergs 18:e hål blev lite av en mardröm, istället för en trevlig dröm. Han började med ett aningen snett utslag och hamnade i bunkern ute på fairway. Det kan ju hända och det är inte nödvändigtvis så farligt, men för Åberg blev det inte bra alls.
Han slog sitt första slag från bunkern och fick ingen bra träff, så han tog i kanten på bunkern och kom därmed ingenstans alls. Ett slag bortkastat med andra ord. Väldigt surt för honom i det avgörande läget.
Nästa bunkerslag kom iväg men hamnade då istället i nästa bunker utmed greenen. Därifrån lyckades han inte heller få till något riktigt bra slag utan det blev för långt och gled av green på andra sidan istället. Han var tvungen att chippa in och kom då tyvärr inte heller så nära hålet som han skulle velat.
Åberg hade en ganska lång putt som han sedan missade och därmed fick han slutligen putta i på sju slag, vilket innebär en trippelbogey. Vilket man verkligen inte vill ha på något hål under någon runda under Master, men speciellt inte på sista hålet på den sista rundan, när man själv ligger på tredje plats.
Denna tråkiga miss gjorde att han istället för att komma delad tre tillsammas med Patrick Reed åkte ner till en sjunde plats. Han missade därmed prispengar på runt 1 miljon dollar och även äran i att få komma topp tre med en bra slutscore. Plus att han såklart också fick färre Fedexcup-poäng som är viktiga för den totala säsongen.
Andra spelare värda att kika på
Resultatet i Masters blev som följer:
Rory McIlroy: -11 (Vinnare i särspel)
Justin Rose: -11
Patrick Reed: -9
Scottie Scheffler: -8
Sungjae Im: -7
Bryson DeChambeau: -7
Ludvig Åberg: -6
Xander Schauffele: -5
Zack Johnson: -5
Jason Day: -5
Corey Connors: -5
Ludvig hade som sagt lugnt kunnat vara på delad tredjeplats med Patrick Reed, som för sin del också lite halkade in på den platsen på ett bananskal när han lyckades få till en oväntad eagle på 17:e hålet, som är ett par 4-hål.
Scheffler spelade bra hela turneringen men han var alltid lite efter och hade inte det där lilla extra som krävdes för att komma riktigt nära att ta hem spelet. DeChambeau var dock där uppe ett tag. Inför sista dagen låg han med i toppen och därmed fick han spela tillsammans med McIlroy som ledde.
Dock hade han ingen bra sista runda och hade lite svårt att få till det. Kanske nerverna spökade? I vilket fall som helst blev det ett antal bogeys och en dubbelbogey, även om han fick några birdies också för den delen. Han tappade lite och hamnade slutligen på -7.
Collin Morikawa som också var en favorit inför Masters hade en ok tävling och landade på en delad 14:e plats tillsammans med flera andra kända spelare som Jon Rahm, Bubba Watson och Jordan Spieth. Hideki Matsuyama, som jag också nämnt inför Master i vår stora artikel, kom in efter dem på en delad 21:a plats där även norska Viktor Hovland hamnade.
Mina tankar från Masters
Jag har inte tittat jättemycket på golf genom åren men det är kul att se på de stora tävlingarna, som majors. Tyvärr visas de ofta på kanaler som jag inte har haft tillgång till och därmed har det varit svårt att se.
I år var det Viaplay som hade rättigheterna och jag har inte det heller men jag kunde se på de två första dagarna som gick på TV6. Det var definitivt en rolig och spännande upplevelse, speciellt då man fick följa Ludvig Åberg ganska mycket. Han spelade tillsammans med Rory McIlroy som var en av favoriterna i förväg.
Eftersom Ludvig spelade bra och låg med högt uppe så gjorde det även hela upplevelsen lite mer intressant. Dessutom hejade jag även på Rory en del då det var kul att han hade chansen att få till sin Career Grand Slam. Så det fanns flera spelare att följa och heja på.
Att se spel från Augusta National är också alltid coolt eftersom det är en så pass klassisk och spektakulär golfbana, med sina stora bunkrar, luriga greener och nivåskillnader utmed hela banan. Det är en speciell atmosfär också med publiken och miljöerna osv.
Sista två dagarna då jag kunde se mindre
När väl lördagen kom så saknade jag att titta och var lite ledsen över att inte kunna följa tävlingen, men höll mig uppdaterad via PGA-tourens sida med Leaderboard osv. Då kunde man se att Rory låg i ledning och att Ludvig låg nära inpå och jagade, vilket var kul.
På söndagen var det lite samma sak men då hittade jag en lösning för att kunna se en del! De streamar nämligen Masters gratis på sin egen hemsida, MEN tyvärr bara för folk som bor i USA. Det går dock att komma runt detta med ett litet hack, nämligen genom att använda ett VPN.
Detta är ett ”virtuellt nätverk” och det finns program som man kan ladda ner, som gör att man kopplar upp sig på Internet via en annan server, som finns i ett annat land. Det går då att välja land och ta USA. Om man gör det så funkar plötsligt streamen!
Det är inte olagligt på något vis men man lurar den begränsning som är satt på streamen. Det kan vara lite pilligt att få igång men jag tyckte att det var värt det den här gången!
Detta gjorde att jag kunde se avslutningen på sista dagen åtminstone, vilket gjorde att jag fick sen McIlroys fall från sin komfortabla ledning, hur det plötsligt var tre spelare på -10 och hur det sedan utvecklades därifrån.
Jag satt på helspänn när Åberg slog bort sig på 18:e hålet och ännu mer när McIlroy gjorde sitt fantastiska inspel på 17:e hålet, där han skruvade sig runt ett halvdåligt läge för att lägga upp bollen perfekt för en birdie.
Jag satt ännu mer på helspänn när McIlroy sedan puttade för vinsten på 18:e och kände hans frustration när han missade. På samma vis kunde man känna glädjen och kanske framför allt hans lättnad när han sedan lyckades ta hem vinsten genom en birdie på första hålet i särspelet.
En rolig upplevelse som skapar sug efter att spela golf
Det blev för min del en väldigt rolig upplevelse där man fick en stor dos av golf, en del nya lärdomar, mycket spänning och intressanta lägen. Mina barn tittade också lite med mig och det var kul att försöka lära dem lite om spelet, även om de fortfarande är lite unga.
Om det inte hade varit för att McIlroy vann till slut så hade jag nog varit mer besviken efter Åbergs miss på 18:e, som kändes som en jobbig krasch, där ett enda hål förstörde allt bra spel under de tidigare 71 hålen. Men som tur var kunde jag glädjas åt Rorys glädje, vilket ändå gjorde att Masters avslutades med en skön känsla.
Det som också är kul med Masters är att den hålls i precis rätt tid, när golfbanorna börjar öppnas upp runt om i Sverige. Det är på något sätt liksom startskottet för golfsäsongen och då blir man ju ganska inspirerad och sugen på att ge sig ut, när man sitter där framför tv:n och se de allra bästa spela på en sån legendarisk och fin golfbana i strålande solsken.
