Golf är ett underligt spel 2

17:e hålet på skogen

Golfen har en underbar förmåga att ge och ta. Ofta känns det som att man mest får ge när ronderna är tuffa men ibland får man tillbaka när man minst anar det.

På klubben har vi 36 hål och jag har spelat golf i cirka 15 år. Då jag är förhållandevis bra skulle man kunna tro att birdies har gjorts på varje hål men på detta vis har det inte riktigt varit. 17:e hålet på en av banorna har jag haft otroligt svårt med och aldrig lyckats göra birdie. Som man ser på bilden här bredvid från banguiden är det inte något speciellt hål egentligen. Dogleg höger och inte direkt långt med en inte allt för svår green. Men det har liksom aldrig bara fungerat på hålet och det ska sägas att de jag spelar med också har haft svårt för det.

Men att jag inte lyckats peta i någon birdie på så många år känns ju konstigt. Spelar väl en 20 ronder i snitt per år vilket borde ge mig en 300 försök eller något utan att lyckas. Har gjort birdie på alla andra hål men detta har bara jäklats i alla år.

Min stackars axel

För ett par veckor sedan var ute och spelade med min bror och vi hade en tät match där han var lite före när vi kom upp till 14:e greenen. När jag då ska ställa ner bagen bränner det till friskt i axel och det strålar upp go smärta i nacken. Detta är något som händer lite då och då för mig helt plötsligt. En klassiker är att jag sträcker mig för att nå fjärrkontrollen i soffan och det bränner till, sen tar det några minuter innan det släpper. Denna gång var det dock värre än någonsin tidigare och jag kunde knappt putta ut på hålet. Blev en puttstil som till stor del liknade de gamla rävarna som Nicklaus med sina ihopkrupna stilar.

Birdiebollen från 17:e

De två nästkommande hålen kunde jag spela men knappt då vänstra sidan knappt var i form om man säger så. När vi sedan kommer till 17:e väljer jag drivern från tee som jag även gjort på sistone då det bara är den klubban jag kan slå en fade med. Petar iväg bollen som lägger sig klart hyfsat tillräckligt långt fram för att ha ett rimligt inspel. Ligger på avstånd som i normala fallet hade varit en 9:a men väljer 7:an då jag svingar som en äldre gubbe för tillfället. Slår sedan ett riktigt bra slag som lyckas stanna någon decimeter från hål och därmed en enkel birdie.

Jag har alltså spelat det här hålet cirka 300 gånger utan att lyckas och nu när jag är skadad lyckas jag göra en birdie. Alltså det där är verkligen golf i sitt esse. Blev iaf en till sparad boll till troféskåpet och ett trevligt minne.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *